Idag lyckades jag försova mig, vilket medförde att hästarna inte fick gå ut för än vid tio. De verkade inte särskillt bekymrade över det, framförallt inte Fia. Hon fick dessutom vara kvar inne eftersom jag skulle longera henne, men det tog lång tid innan vi kom in i ridhuset då hon inte ville sluta kela.

Inne i ridhuset jobbade vi skritt-halt-övergångar på lina med inspänning. Hon ville inte riktigt lyssna tillbaka så jag valde därför att ta in henne på en mindre volt innan jag bad henne göra halt. det funkade bättre. När vi sedan började jogga hade jag samma problem med skritt-övergångarna och löste det på samma sätt. Det funkade riktigt bra! På slutet kunde hon gå kvar på stora volten och sakta av till skritt. Det blev ungefär 20 minuters arbete för Fia i dag var av 15 minuter var i skritt, eftersom hon fortfarande är svullen i bennet hon blivit sparkad på. Dock är hon ohalt.

Jag lyckades få bort alla sårskorpor i dag så jag hoppas att muggen snart ska vara borta.

©Mamma

I dag blir min mormor hela 18 år. Ett extra stort grattis till henne då hon bara blir äldre vart fjärde år.

©Sara

I dag var det min dag med Fia. vi myste lite extra med att tvätta svansen och klippa den. Jag ryckte även hennes man i lördags så nu är hon jätte fräch.

Efter att ha stått i tre dagar var fia helt knasig när jag skrittade ut på henne. Hon hade massor med energi som hon gjorde utlopp för genom någon passageliknande gångert. Knasig tjej! Kul ändå att hon är pigg.

När jag kom hem hade jag fått ett brev från posten som informerade mig om att jag fått mina nattbandage som jag beställde för en vecka sedan. Glatt vände jag bilen och körde för att hämta dem. De var jätte fina och jag längtar efter att få använda dem på min fina tjej.

En bild på våra nya nattbandage.

Vår fina flicka har fått en broddspark på skenbenet. Hela benet har svällt upp och hon är ganska halt. Förmodligen blev hon sparkad i går vid insläppet eftersom hon redan hade såret i morse när hästarna skulle gå ut. Då Gull inte sett något hälta i går då hon tog in hästarna antar vi att den måste ha kommit av att det stramar från svulnaden.

Vi har tvättat såret noga och använt någon form av penicilinsalva för att försöka förhindra att bakterier ska komma in i såret. Mamma använde någon plåsterliknande tejp för att sätta fast en kompress med jodopax på och jag stödlindade sedan båda frambenen för att minska trycket på vävnaden.

Fia verkade tycka väldigt synd om sig själv och var lite extra gosig då jag lindade henne. Vi tog en promenad i ridhuset och det var som att han haltade mer de gånger hon kom i håg att hon hade ont och nästan var ohalt när hon tittade på de andra som red. Hon hade i alla fall ingen feber i nuläget vilket kändes skönt.

De närmaste dagarna blir det massa mys med Fia nu när det är så synd om henne!

©Sara

Fia har under en längre tid haft mugg, faktiskt ända sedan vi köpte henne. Det har minskat med tiden som gått men det är fortfarande ett ben som inte vill bli muggfritt. Problemet med mugg är att det inte verkar finnas något gemensamt behandlingssätt, alla har olika sätt att försöka komma runt problemet. Jag tänkte därför att det vore kul för er att höra vad vi har andvänt förnågot ovh vad som har fungerat bra kontra dåligt.

Till en början använde vi oss av rengöringsmedlet hibiskrubb, som är en tvål. Vi tvättade henne med den och lät den verka i någon minut innan vi pillade bort sårskorpor och spolade av. Det funkade helt okej, det minskade absolut men försvann inte helt.

Vid samma tidpunkt använde vi hellosan på sårskorporna för att mjuka upp dem och få dem att lossna lättare. Problemet med det här är att det fastnar en massa smuts i salvan. Eftersom mugg antingen är en bakterie eller en svamp bidrar detta i slutändan inte till någon förbättring då nya bakterier kan få fäste.

Vi pratade med vår veterinär och han ansåg att hibiskrubb var alldelles för starkt, han rekomenderade i stället lactacyd, vilket också är en tvål som dock är mycket mildare. Vi fick i samband med detta även en ph-balancerande salva av Gull, vid namn lactal för att försöka återskapa ett lämpligt ph-värde. Detta funkade ganska bra, det fortsatte att minska men ville fortfarande inte försvinna helt.

Vi bad därför veterinären i stallet om ett hjälp och hon gav oss en honungssalva som inte innehåller någon antibiotika, vilket de skriver om i ridsport. Enligt oss har det inte gett någon större effekt, det fortsätter att reduceras i samma takt som tidigare.

I går fick vi ett nytt tips. Vi var på en hovslagar affär och han som stod i kassan hade en ny behandlingskur vi tänkt priova. Han brukade börja med att tvätta såret med lactacyd eller såpa. Sedan smörjer han in såret med matolja som man pressat ner vitlök i, vilket ska ta död på det som växer under sårskorporna. Andelen vitlök och matolja är: en halv liter olja till en hel vitlök som sedan ska stå och dra i en till två veckor. Jag gjorde i ordning blandninen i går kväll och det ska bli spännande att se om det blir någon skillnad med denna huskur.

Bild från Google som visar hur mugg kan se ut.

Jag är så glad!

Vår fina tjej verkar ha förstått att hennes mattar blir glada när hon går av sig själv. I alla fall så följde hon det i dag. 

Dressyr i ridhuset, var det som gällde. Jag hade en svag plan innan ridpasset att jobba lite övergångar. Dock ändrades den efter halva passets gång. Hon var så framme för skänkeln och lydig att det kändes som jag kunde ta nästa steg. Jag red lite förvändgalopp, vilket var jobbigt men det gick ganska bra. Vi jobbade även lite med svag öppna i ökad galopp, som vi fått instruktioner av Sara att träna på då hon gärna skjuter in bakdelen i höger varv. Tidigare har vi bara kunnat rida öppnan utan att få till ökningen, men i dag lyckades vi med båda. Tummen upp för den!

Efter ett tag kom mamma in och gav mig ett tips om att byta riktning i avbrotten genom att gå in på en liten volt som Kyra pratat om under sin klinick på globen horse show. Det funkade superbra! Hon fick då aldrig chansen att lyckas räta ut sig och kunde ändå bibehålla ett högt tempo i traven.

Fast det bästa på hela passet var nog ändå avjoggningen då hon verkligen travade på framåt med tryck i traven, vilket gav mer luft i traven. Känslan är då nästan att man kan ta diagonalen på tre travsteg, underbart!

Summan av kardemumman blir då alltså att Fia skötte sig väldigt bra vilket gjorde min dag!

©Sara

Dagen har varit väldigt lång. Från att jag satt i skolan kl 8.30 till att jag klev in genom dörren här hemma 21.00 har det varit full fräs. Jag har både hunnit ha lektion och påbörjat Fias longeringsutbildning.

Vi jobbade med att hon skulle lyssna på mina kommandon när jag gick och ledde henne. Det var svårt tyckte Fia, men det blev ändå bättre på slutet. Då lyckades vi både starta från halt till skritt, gå över i trav, sakta av till skritt och göra halt utan att vända in en enda gång. BRA FIA! Med lite träning ska vi nog få ordning på det också.

©Sara

Jag började dagen med att försova mig, faktiskt liet skönt då jag lagt mig på tok för sent i går kväll. Trots en timmes mer sömn en planerat kom jag bara tio minuter för sent. Som tur var hade jag inte missat något då min lärare bara visat semesterbilder från olika fysikresor.

Skoldagen var väldigt långdragen trots att jag slutade tidigt, vilket gjorde det extra skönt att få kliva in genom stalldörren och mötas av en glad Fia. Vi fick köra en snabb avborstning då jag planerat att rida ut innan det blev mörkt.

Uteritten gick super, hon skötte sig och vi lyckades galoppera  utan att hon gick och bromsade sig själv. Att vi dessutom hann med att rida hela vägen till Lilla Rörby och ta sandvägarna hem, var helt underbart. Detta belönades med lite mys i spolspiltan tillsammans med lite extra lusern.

Nöjda och glada sa vi hejdå för natten innan jag gick ut till bussen.

©Sara - Jag och Fia galopperar på ängen.

På kvällskvisten åkte jag och Sara till Täby Centrum där vi åt på Melanders Fisk och snackade en hel del. Super mysigt och givande. Slutsatsen av detta besöket blir att mina vänner är underbara (fast det viste jag ju redan).

©Sara - en bild på mig, Martin och min fina vän Sara

Hade hopplektion för mina söndags-elever i dag. Det är så roligt att få instruera och framförallt när man får höra att de är nöjda efteråt. Tjejerna skötte sig super och deras fina ponnys med för den delen. De fick jobba med lite lägre hinder och mer styrke övningar i form av långa och korta studds. Ponnyerna tog i allt vad de hade, de orkade nästan inte jogga av i slutet, så trötta var de.

Det ska bli kul att se dem komma ut och tävla i vår!

©Sara

Det är så roligt när det går bra!

Jag och Bror i sällskap av Sara och Sisco gick och hämtade mamma och Fia i dag. Fia fick gå på långrunda med de coola killarna och verkade rätt nöjd med det ändå. Hon skötte sig bra men blev VÄLDIGT rädd för en shettisgrupp som var ute och gick. Hon kan aldrig ha sett shettisar tidigare för hon blir livrädd varje gång man ser en. Lite komiskt faktiskt.

©Sara

Som vanligt innebär lördagar en tur till stallet. I dag var det extra tidig uppgång då jag red Bror innan jag hade min ridlektion. Det var supermysigt att vara ute och galoppera i snön på morgonkvisten. Bror var som vanligt snäll mot mig.

Ridlektionen var däremot lite halft kaotisk med busiga ponnyer som längtat efter markarbete en hel vinter. Även om Terry lyckades få av sin ryttare var det lyckligtvis ingen som skadade sig.

Vidare bar det av till Fia som gjordes redo för en uteritt, där jag bestämt mig för att komma förbi ängen. Till min hjälp hade jag med mig Sara som ledare. Hon fick hjälpa oss över vägen. Det blev lite tjafs i början av åkern, men jag var beslutsam om vad jag ville och plötsligt gick det i 190 över fältet. Detta är ju ändå framåt tänkte jag och hakade på utan att tänka efter. Vi fick därför vänta en stund på att vår fotograf/ledare skulle hinna ikapp, något som var mindre kul enligt Fia. Jag fick bli arg ytterligare en gång och det var som att det släppte efter det. Vi passade på att hoppa lite skogshinder, något som både jag och Fia tyckte var riktigt kul. Jag bjuder på en skön bild från det.

Jag och Sara fortsatte vår resa till hennes medryttarhäst Jake, där hon red lite dressyr på volten. Vår dag slutade dock inte med det. Vi mellanlandade i Arninge och handlade lite lördagsmys, innan vi i sälskap med mamma åkte till Täby Ryttarcenter för att titta på dressyrtävlingar som pågått där i dag.

Snacka om lång dag med massa roliga äventyr som får avslutas med en mysig kväll i TV-soffan. Toppen!

©Sara-Jag och Fia ute på skogs bus!

Sara har efter mycket om och men klippt ihop en jättefin film från min och Fias första dressyrträning som också enligt mig varit den bästa. Vi fokuserade då på lydnad i form av övergångar och tempoväxlingar, som ni kommer kunna se.

Även om det gått dåligt den senaste veckan tycker jag ändå att Fia blivit lite starkare sen det här filmades.

©Sara

I dag var det en mamma-dag för Fia. 

Mamma hade bestämt sig redan innan ridpasset att hon skulle vara super koncekvent. Detta medförde att hon fått en bra respons där Fia verkligen respekterade mamma. 

Kul att höra när det gått lite väl mycket utför ett tag!

©Sara

Fias framsteg går som en bergochdalbana kan jag lova er. Från att i måndags ha varit jätte duktig på uteritten, ville hon inte alls röra sig från stallet i tisdags. Detta fick både mig och mamma att tappa självförtroendet en smula.

Jag var inställd på en lydnadskoll under onsdagspasset, men även om jag inte tänkt rida så länge var jag redo på en sen hemkomst då jag först hade ridlektion på Lilla Rörby (vilket gick toppen). När jag kom till stallet blev jag dock glatt överaskad av att se att mamma redan varit uppe och mockat.

Min ridtur blev kortvarig då vi bestämt att ta det lite lugnt i veckan. Hon lyssnade helt okej på skänkeln och verkade ändå rätt nöjd med sig själv när vi gick in i stallet för att göra i ordning för natten.

Vi hoppas på en glad Fia till på Lördag då jag planerat att rida ut :)

©Sara

©Ann Furbäck- Sara med sin Bally

I dag blev det en snabb uteritt, där vi försökte jogga ur alla slaggprodukter från gårdagen. Fia skötte sig exemplariskt vilket gjorde mig underbart glad. Även om vi bara red lilla rundan var ridturen toppen, hon gick på bra framåt utan att tveka. När vi travade i skogen var hon väldigt lydig på hjälpen och jag gjorde en galoppfattning i varje galopp som hon svarade direkt på. Trots att det var lite snö som börjat smälta i ett dike vilket såg läskigt ut, frustade hon bara lite och travade glatt förbi.

Det blev massage med linement i dag med för säkerhetsskull och lite extra lusern, som hon var väl värd efter dagens korta men goda insats.

©Sara

Efter morgonens träning var det min tur att stå på marken och instruera. Fokus i dag låg på formen och så jobbade vi utifrån det med lite sidvärtsrörelser. Det gick super för tjejerna och jag är riktigt nöjd med resultatet, vilket fått mitt humör att vända. Jag älskar verkligen att hålla lektioner, kärlek till det.

©Sara


©Sara


©Sara

Jag red dressyr på Fia i Dag. det gick inte superbra direkt men det tog vi igen genom en lång mysstund i spolspiltan, med massa fix inför morgondagens träning för Svante. Just nu sitter jag barnvakt, vilket däremot gått jättebra. Tjejerna har varit så snälla mot mig och vi har bakat kladdkaka och tittat på mellodifestivalen.

Supermysigt!

©Isabelle- Sara ville se hur jag såg ut i mörkt hår ;)

Jag och Fia red ut i dag, vilket vi haft en hel del problem med, då hon stannar och inte vill gå längre. I går hade hon dock skött sig riktigt bra med mamma när hon avslutade sitt pass i ridhuset med en liten uterunda, vilket fick mig att sätta upp höga mål för dagens ridpass.
Vi började med att komma över åkern som vi haft stora problem med. För att undvika inbromsningar tog vi den i trav. Fia var verkligen på allerten och öronen pekade frammåt hela tiden. När vi sedan fortsatte in i skogen ville hon knappt skritta, så framåt var hon.

Det blev fem rundor i shettisskogens klätterbacke och sedan vidare till Lilla Rörby för att hälas på Ulrika och Ida. Nu återstod mest bara hemväg och fina sandvägar att galoppera på. Det var så fruktansvärt kul att tuffa runt i ett ganska friskt tempok, att jag gärna hade gjort det tio gånger till. Men i stället för att busa till det så mycket skrittade vi hem genom skogen och över åkern, utan problem. Är hon inte duktig?

Vi firade dessutom tvåmånadersdagen med lite extra mycket mys i spolspiltan innan en trött Fia fick gå in och sova.

©Sara-Tröttis

Eftersom det är vår tvåmånaders dag i dag, tänkte jag passa på att offentliggöra mina nuvarande mål med Fia. De kommer kanske ändras och göras om längs med vägens gång, men i nuläget ser det ut som följer.

Kortsiktigt mål:
- Bli placerad i en LB (uppnås under hösten 2012)

Delmål:
- Kunna fatta galopp från trav utan svårigheter.
- Kunna rida diagonaler i galopp utan att Fia byter på mitten.
- Hitta en mer aktiv trav
- Starta några LC-klasser under våren.

Långsiktigt mål:
- Rida en godkänd MSV:C med Fia (uppnås under år 2015)

För att nå mina mål ska jag rida för olika instruktörer och en person som jag hoppas ska kunna hjälpa mig och Fia är Sara Rubin, som vi hittills ridit för två gånger. I helgen ska jag även rida för en B-tränare vid namn Svante vilket jag ser fram emot.

En bild på Sara och hennes häst.

©Isabelle

Eftersom jag var sjuk i går fick Fia ta emot hovis helt själv.

Mamma ringde honom för en rapport över hur det hade gått och han berättade att Fia varit mycket duktig och stått som ett ljus under hela besöket.

Duktig flicka!

©Sara

Fantastiskt! Vaknade i går morse och mådde skunk.

Ett dygn senare och med massa mer sömn i kroppen är det äntligen på bättringsvägen. Hoppas att jag är på benen snart igen. Jag vill inte missa mer tid med Fia.

©Åsa

Den här dagen blev inte riktigt som jag tänkt att den skulle bli. När jag vaknade och insåg att det var 20 minusgrader ute fattade jag beslutet att Fia skulle få vila. Det blev bara en kort visit hos henne, då bilarna strulade. Hon verkade ändå väldigt nöjd, där hon stod i hagen och käkade lunch.

När jag kom till Lilla Rörby hade temperaturen stigit så pass att det var ridbart. Det blev en mystur för mig och Bror med Ann, sara och Emma till sälskap. Jag älskar verkligen att galoppera i den här snön, så himla underbart!

Ritten följdes av ett snabbt avverkat årsmöte innan jag åkte till Björkby och höll privatlektion för en av mina elever. Hon och hennes ponny var väldigt duktiga. Det är så roligt att instruera, att det är först då jag sätter mig i bilen och ska åka hem som jag märker hur mycket jag fryser.

En bild på Fia när hon myser i hagen.

©Sara

Att få börja en dag med att hålla en ridlektion är blande bästa sättet du kan starta en dag på, i mina ögon. Kanske är det just därför som jag tycker så mycket om lördagar. Min grupp var dessutom jätte duktig. Att sedan få fortsätta med att rida ut på Ulrikas fina häst Brorsan i det fantastiska vädret, gjorde ju inte heller saken sämre direkt. Landskapet var helt idyllkiskt där vi galopperade fram på de snötäckta sandvägarna.

Vidare fortsatte dagen med att jag hämtade upp Issa och så åkte vi till Fia. Mycket snack blev det innan jag lyckades få på all utrustning och sitta upp i ridhuset.

Fia var väldigt pigg till en början, något som alltid är lika roligt. Trots det tyckte jag inte att jag fick riktigt den reaktionen jag hade önskat för skänkeln. Det fick därför bli en hel del trav-sktitt-övergångar. Jag jobbade även med böjningen i vänstersidan där hon gärna gör sig rak och kastar ut bakdelen. Arbetet gick okej, antagligen för att jag snackade lite med Issa i mellanåt. Det var först efter hennes mamma hade hämtade henne som det började gå riktigt bra. Då hade jag lämnat travarbetet och jobbade med galoppfattningarna från trav, något hon tycker är väldigt svårt. Hon vill gärna göra sig rak i övergångarna och går inte riktigt fram i fattningarna. Efter en stund började hon dessutom att bara bryta av till slängtrav när hon ville. Efter en tillsägelse om att dettta inte var okej, gick det super. Jag kom på hur jag ska göra för att hjälpa henne att bibehålla formen i avbrotten och fattningarna blev riktigt bra. Den dödströtta Fia fick gå in och käka lite middag innan det var dags för mig att åka hem.

Dagen har alltså varit toppen rent ut sagt.

Det fick bli en bild på Bror och mig från i somras då jag har lite dåligt med bilder på Fia.

©Sara

Jag vill passa på att tacka min syser Sara som satt i flera timmar med mig i går och fnulade ut hur man skulle göra för att ändra designen på bloggen. Själv tycker jag att det blev väldigt bra. 

Ta er gärna en titt in på hennes blogg också www.ccanter.blogg.se ;)

KRAM

©Lina-Sara och Sisco

Vad kul att du ville titta in!

Jag heter Lina, är 19 år och går sista året på gymnasiet.  I den här bloggen kommer du att kunna följa min och Fidoris vardag. Fidori (även kallad Fia) är min och min mammas häst, som vi har haft sedan den 9 december 2011. Hon är en hannoveranare, född 2003 och är ca 165 cm i mankhöjd. Fia är en väldigt snäll tjej som älskar när man myser med henne. Hennes starkaste område är hoppningen där hon startat 1,20, något som min mamma kommer ägna mycket tid åt. Själv rider jag helst dressyr. Fia har ännu inte fått chansen att visa upp sig på tävlingsbanorna innom detta område, något som jag har tänkt ändra på.

Hoppas att du vill följa med oss på vår resa!

© Sara - Fina Fia!