Idag har jag och Fia varit i full gång redan vid sjutiden i morse. Vi red lite dressyr i ridhuset och jobbade med det som vi gjorde med Sara i onsdags. Passet gick riktigt bra. Halterna och skänkelvikningarna gick nog bäst av allt. Taktskillnaderna måste vi fortsätta jobba med. Fast på slutet var det som om hon kom på vad det var jag menade. Så fort vi gick in i den korta snabba samlingan började det droppa skum ur munnen på henne och när jag la till skänkeln sköt hon på bra framåt. Detta gjorde att hon blev väldigt lyhörd och jag kunde rida för små hjälper. UNDERBART!

©Lina

När jag var runt tio år gammal köpte min mamma en häst tillsammans med sin kompis Åsa. De hade varit runt och provridit lite hästar och kände att Doris skulle bli den perfekta hästen för vad just dem vill med sin ridning. Doris som var en genomsnäll häst har inte bara varit en fantastisk hobbyhäst för dem utan  också en riktig läromästare för oss barn. Hon har lärt mig mycket och jag har fått upplevt många saker för första gången med henne. Min första privatlektion var på henne, jag fick även min första wow-känsla då jag satt på hennes rygg. Hon var också den första hästen jag var hästskötare till.

När jag tänker tillbaka på tiden med Doris mins jag en häst med ett hjärta av guld som strålade av livsglädje. Framförallt då hon fick hoppa. Att se Doris gå en omhoppning är inget man någonsin kan glömma, med de extremt snabba fötterna, ponnysvängarna och den lyckan som speglade sig i hennes ögon när hon vände upp mot ett nytt hinder. Hon var en riktig stjärna som plockad blå-gula-rosetter på nästan var enda tävling, något som jag fått varit med och delat som förste hästskötare.

Doris dagar här på jorden fick ett tragiskt slut. Under hösten blev vi tvugna att ta bort henne efter en olycka i hagen. In i det sista fortsatte hon att visa sin lojalitet mot oss männniskor och kommer för alltid att bli ihågkommen som världens bästa Doris.

Hon lärde oss från grunden

Jag och Doris var troll på en maskeradhoppning






Snällare får man leta efter!






Sommarglädje!


Jag och Doris en vanlig tävlingsdag.




Hon älskade att tävla












En av de första hoppträningarna efter en lång skadeperiod








Glädjen över att få börja tävla igen


Du kommer för alltid finnas i våra hjärtan.

I går (onsdag) var en fantastisk dag. Jag och Fia tränade nämligen för Sara igen. Förväntningarna var inte särskillt höga då jag inte hunnit rida någon dressyr sedan sist. När jag red fram försökte jag verkligen fokusera på att hon skulle lyssna på minsta lilla hjälp vilket funkade väldigt bra. När jag sedan körde igång med Sara bad hon mig att kräva lite till av henne. Vi jobbade framförallt med att förhindra att Fia skulle hamna i sina egna tankar vilket jag brukar göra genom tempoväxlingar och övergångar. I går fick vi dock prova något nytt. Vi arbetade med att ändra takten mellan korta snabba steg och långa långsamma steg. Det funkade så bra att jag var klar att sluta rida redan då.

Vi gick vidare med att göra halter. Fia brukar gärna vilja räta ut sig i själva halten, Sara bad mig därför att hålla kvar och kräva en eftergift i halten. Jag fick säga till på skarpen några gånger och Fia blev nästan lite upprörd då jag höjde mina krav, men när jag sedan bad mjukt gjorde hon faktiskt halt och stod kvar i eftergiften.

Avslutningsvis blev det lite galopparbete. Fia som redan var sjöblöt i svett och helt slut fick det tufft i högergaloppen som är hennes svagaste. Hon orkade knappt hålla ihop sig själv. Dock är jag väldigt nöjd med henne för även fast hon var trött fortsatte hon kämpa, något som hon inte gjort tidigare utan bara lagt av. Vänstergaloppen å andra sidan gick riktigt bra då hon både orkade länga och korta utan att falla isär.

När vi tillsist var klara skummade det om Fia och hon hade svettats igenom schabraket. Hon fick därför en dusch i spolspiltan innan det var dags för henne att gå in och sova för natten.

©Lina - Fint ska det vara då man rider för tränare.

Mamma och Doris

Fia fick som sagt var besök av tandläkaren på måndagskvällen. Faktum var att hon hade blivit väldigt påverkad då hon fick lugnde, något som faktiskt inte förvånar mig ett dugg.

Olof som vår veterinär heter tittade inte bara på tänderna, vi fick även en receptbelagd salva till muggen, så nu ska den för hoppningsvis entligen elemineras helt! Dessutom fick vi en supersalva till Fias broddsparkade ben som ska minska själva svullnaden kring såret. Vi hoppas att det ska bli bra nu med alla små skavanker. Även om de inte är särskillt farliga måste det vara jobbigt för Fia.

Här tittar olof på shettisen Storms tänder.

Efter en välldigt snabbt överstökad praktikdag som även innehållit ridning, åkte jag upp till stallet och longerade Fia. Till en början var det som att hon glömt bort vad alla kommandon innebar. Efter lite tjat från min sida var det som att det lossnade. Vi kunde sakta av till skritt flera gånger om, dock är det fortfarande lite problem med halterna, men jag tycker ändå att det blir bättre!

Fia lyckades snubbla till i dag. Det såg lite otäckt ut, då hon gasade på i full galopp för att busa lite för att i nästa stund nästan vara nere på knäna innan hon hittade balansen igen.

Efter ansträngningen var det långrykt i spolspiltan. Fia njöt i fulla drag och såg ut som på bilden ungefär, mest hela tiden. Mysig dag med min underbara tjej, men dagen är ännu inte riktigt slut för henne då hon ska få besök av tandläkaren Olof i kväll.

©Sara - Fia njuter av mysstunden.

Gick upp tidigt i dag för att hinna rida Fia innan min lektion. Jag var i stallet vid halvsjutiden och fodrade då frukost. Medan Fia åt sin frulle gjorde jag i ordning henne. Dagens outfit var ett rosa schabrak och beiga lindor. Fia var lika glad som i måndags och drev på bra framåt. Förstå vilken glädje det var då jag lyckades rida båda diagonalerna utan att hon bytte. Passet gick helt enkelt super och jag var så glad på min fina tjej.

När jag sedan kom till Rörby vid halv tio var det uteritt som gällde och jag skulle ha underbaraste Herman. Lycka! Dock blev den inte långvarig då det inte dröjde längre än tio minuter innan Terry busade till det. Det blev ett snabbt hästbyte. Herman hade plötsligt en väldigt liten tjej på ryggen och bar runt henne så försiktigt han bara kunde, snacka om världens snällaste! Själv fick jag ta Terrykampen som jag lyckades vinna efter lite om och men. Terry var ändå rätt nöjd med sig själv när han kom tillbaka och jag tror det var bra att jag tog konflikten då han varit lite busig på sistonde.

Vidare åkte jag tillbaka till Fia, där mamma väntade. Vi gjorde i ordning för att lastträna och körde sen igång. Fia skötte sig exemplariskt. Hon tvekade lite först gången men när hon fattade att man fick godis när man gick in klev hon på utan att tveka. Hon var även lugn att lasta ur. Jag är så stolt över vår tjej.

Inte nog med det var det jag som fick köra hem den tomma trailern sen. Jag måste träna lite så att jag ska kunna köra någon häst en gång i framtiden. Det gick utan problem. Lyckan av denna fantastiska dag var optimal då jag klrade av att backa in släpet helt själv. Dessutom har jag fått massa plugg gjort, det går bara och summera det som TOPPEN!

©Sara- Underbara Herman min.


Busiga Terry

©Sara - Duktigaste Fia

©Sara

Dagen inleddes med en tidig morgon och ett febrilt skrapande av bilrutor. Innan det sedan bar av mot Rimbo tillsammans med Sara. Vi kommer under tre veckors tid praktisera på MS Rid och utbildningskonsult som är ett dressyrstall. Det blev massa pyssel där och tiden gick så himla fort, något den alltid har tendens till att göra då man är i stallet.
 

©Sara - Jag, Emma och vår fina Fia

På eftermiddagen var jag och Emma i Arninge. Vi har under veckans gång rensat ur våra rum och håller nu på att göra om dem lite. Själv har jag köpt en ny matta, ramat in lite nya bilder, bytt ut några gamla och gjort lite annat smått och gott. Min syster däremot ska göra om hela sitt rum från scratch. Hon var därför och tittade på massor av tappeter i dag. Tidigare i veckan (närmare bestämt tisdags) köpte hon även ett skrivbord när vi var på Ikea. Jag tror att det kommer bli väldigt fint om man tittar på vilka tapeterna hon är intresserade av och hur hon tänkt inreda.

Roligt med lite förnyelse här hemma!

En bild på min sköna, men ack så dryga syster Emma.

I dag var det mamma som hade Fia, men jag var med uppe i stallet för jag skulle ha lektion. Vi hade även med oss transporten för att lastträna nu när det gick så dåligt i går. Vi jobbade med gårdagens vinnande koncept... HAVRE. Det funkade ganska bra, hon tog lite tid på sig men tjurade inte ihop som i går. Det var som om en klump lättade från magen när vi väl fått henne inne i trailern. Väldigt skönt! Hon skötte sig även bra då vi skulle lasta ut henne, då hon inte stressade upp sig utan väntade på att få gå.

Efter min lektion som gick riktigt bra hjälpte jag även mamma att bygga lite. Det var roligt att stå och se när det skuttade för Fia BJÖD, ja hörde ni det, hon BJÖD fram till hindret utan att backa av. Helt otroligt faktiskt! Mamma kunde ta förhållningar utan att hon började studsa. Slutsatsen jag drar av det här är att hon förmodligen börjat förstå vad det är vi vill printa in i hennes huvud.

©Sara - Jag och Fia hoppar lite pinnar i skogen

©Lovisa - Syster Sara och hennes Sisco

Fia och jag hade en bra dag i dag.

Till att börja med var hon inte svullen i benet längre vilket glade mig. Detta fick också lägga grunden för hur passet skulle läggas upp. Jag red i ungefär en halvtimme i alla tre gångarter. Fia var så duktig och lyssnade verkligen på hjälpen. Vi jobbade med trav och galoppökningar, framför allt fungerade galoppen superbra. Extra roligt när jag inte kunnat rida ordentligt på en vecka.

©Lina