Efter Granby cup var det ett väldigt kort uppehåll för mig och Fia innan det var dags igen. Lördagen den 9 juni, på dagen exakt ett halvår sen vi köpte Fia, red vi vår debuttävling i dressyr. Det var en LC:1 på Tullnäs ridklubb. Vädret var inte toppen direkt, det regnade och var lerigt. Trots det glänste Fia, nybadad som hon var med knoppar i manen. Jag red fram i ca 15 minuter för att spara på energin. Fia var glad och verkade tycka att det var roligt att få visa upp sig för de andra på framridningen.

Inne på banan blev hon lite spänd, det var speglar och öppet ut till colektingring så hon tittade ut dit varjegång vi redförbi. Trots det lyckades vi ridaigenom programmet utan större missar, det var väll kanske inte det bästa vi kunde prestera men jag var nöjd med tanke på att det var vår första tävling. Det visade sig även att jag ridit ihop 64,84% vilket jag var sjukt nöjd över och framförallt för de fem 8:or jag fått.

Det visade sig räcka till en 5:e placering i en klass med 20 starter vilket jag själv tycker är väldigt bra för att vara första gången.

Filmen kommer innom kort...

©Mamma & Pappa

Dagen efter min student var jag i farten igen. Då var det granby cup och jag skulle då starta 80 cm med Fia. Eftersom jag ramlat av när jag gjort en omhoppningssväng sist tränade jag på det på framhoppningen och komfram till att det gäller att hålla i manen när man svänger för att hon vänder så snävt.

När jag gick in på banan kände jag mig inte ett dugg nervös, det här skulle jag bara göra på kul. Grundomgången gick i undertempo men unbderlaget var tungt och ridbanan liten så jag ville inte rida på för fort. i omhoppningen satsade jag på att ta tajta vägar på grund av underlaget och tiden blev faktiskt riktigt bra. Jag gick upp i ledning och var på väg att bli slagen av mamma som hoppade 90 cm, men somtur var rev hon sista hindret. En nöjd Lina och framför allt en nöjd Fia som taggade till lite på ärevarvet ;)

©Mamma :D

Söndagen den 3 juni hade vi hopptävling på klubben. Jag och Fia var så klart anmälda. Tanken var att jag bara skulle hoppa en klass, 90 cm eftersom hon skulle tävcla ganska mycket de kommande veckorna. Dagen började med att jag och Emma åkte upp till Fia och gjorde iordning henne. Vi sadlade och tränsade innan vi lastade så att allt var vklart till när vi kom fram. Fia traskade lugnt in i transporten utan att bry sig om att det var Emma som lastade.

När hon var inpacketerad och klar, rullade vi långsamt bort till Rörby. Det var första gången jag körde en häst utan att någon vuyxen var med, men Fia skötte sig exemplariskt. Väl framme lastade vi ur och jag stälde mig och betade henne för att titta på de andra ryttarna fram till att det var min tur att rida.

Fia kändes jättepigg på framridningen och när jag kom in på banan hoppade hon stort och fint. Jag var så nöjd med henne att jag tänkt prova några omhoppningssvängar, men det skulle jag inte ha gjort. Efter första hindret i omhoppningen, bad jag Fia vända snäft utan att jag själv var i balans. Detta resulterade i att Fia vände och jag for i backen. Det kändes jätte surt eftersom hon hoppat så bra. Mamma föreslog då att jag skulle efteranmäla mig till nästa klass, vilket jag också gjorde.

En meter kändes betydligt högre och ridbanan blev nu plötsligt väldigt liten. Jag red därför alldelles för långsamt. Fia var superduktig och hoppade i alla fall trots att klumpiga jag t5appade stigbyglarna efter halva banan. Vi kom runt på en väldigt långsam tid men vi var de enda som gick nolla. Vi blev därför etta i klassen och fick med oss ett par knallrosa benlindor hem och en blå-gulrosett :D

©Sara på alla bilder

Idag var vi i väg på mamma och Fias första tävling, som ägde rum på Sollentuna ridklubb. Framridningen var som en enda stor sjö, efter gårdagens snöfall, men det var i alla fall inte fruset. Vi lyckades tajma urlastningen ganska bra för en gångs skull och Fia slapp därför stå och vänta i en evighet. Det var roligt att se att hon var så glad och lydig. Hon svarade bra för skänkeln på framridningen och hoppade med god marginal över hindren.

Inne på banan skötte sig både hon och mamma super. Det syns att Fia blir starkare och att mamma vågar lita mer på henne nu. Deras samarbete ledde fram till en dubbelnolla, vilket de också blev placerade som tionde ekipage med. Snacka om att man är stolt när man står på sidan!

Detta ger mig också goda förhoppningar om framtiden. Fia har nog potential till att bli en riktigt snabb omhoppnings häst.



©Sara


©Sara


©Sara


©Sara


©Sara


©Sara


©Sara




©Sara