Idag var jag hos Fia en kortis, som tur var hade mamma mockat så jag hann rida ordentligt i alla fall. Det var så sjukt kul och rida igen efter Fias kortvariga febertoppar på 40 grader som hon hade förra veckan. Hon kändes riktigt fräch. Jag red i nästan en timme i ridhuset och putsade på övergångar, ökad trav och hitta takten i traven. Vi gjorde även en hel del halter och använde oss av skänkelvikningarna för att komma åt övergångarna.

 

Passet var så uppfriskande trots det extremt dystra vädret som även fått mitt humör att svikta idag. Hon kändes med på noterna och jag kunde följa henne riktigt bra med sitsen, något jag jobbat stenhårt med den sista tiden. När vi sedan travade av var traven så luftig och fin att det nästan kändes som om vi svävade fram genom ridhuset.

 

Tack världens bästa Fia, du gjorde min dag!

 

©Sara 

Efter två fantastiska ridläger var jag hemma i en hel vecka och gjorde ingenting, vilket var as nice! Men trots det blir man ju rastlös och det var därför extra förväntansfullt att få åka ner till Falsterbo.

 

Jag och Emma åkte tåg ner och bodde i tält en natt, eftersom vi skulle vara funktionärer på måndagen. Mamma, Sara och Sussi kom dagen efter med husvagnen vilket var tur för sen började det regna. Vi slapp sova i det kalla tältet vilket jag tror gjorde mycket för upplevelsen där. Det gjorde då inget att vädret inte var på topp. För den som inte varit där är det kanske svårt att föreställa sig storleken på tävlingarna och hur många butiker det faktiskt finns.

 

Själv spenderade jag en hel del pengar på min fina Fia och jag kan även meddela att jag typ aldrig varit så ridsugen i hela mitt liv som när jag satt och tittade på fem och sexårs kvalen.

 

Efter en veckas nöje var det tillslut dags att åka hem. Det var faktiskt lite sorgligt att inse att något man gått och längtat efter så länge bara var förbi. Men nästa år då är jag tillbaka igen!