Jippi!
Falterbo in my <3
Ridläger
TACK!
Frihet
Dagen inleddes med uppstigning 04.30 för min del. Jag duchade och fixade i en och en halv timme och åt en rejäl frukost för att orka hålla igång hela dagen. För att fördriva den sista halvtimmen innan jag gick till tåget satte jag ihop några balånger till klasar för att sätta upp vid vår infart så att gästerna skulle hitta.
Efter flera dagar av mulet, regningt och ruggit väder lyste äntligen solen igen. Känslan som infann sig i min kropp när jag gick till tåget är obeskrivlig, den påminner om den där pirriga känslan i magen som brukar uppträda på en tävlingsmorgon. Det var nästan sorgligt att åka in till skolan då jag satt och tänkte på att det var sista gången jag skulle pendla till skolan.
Väl framme i Liljeholmen mötte jag upp fyra klasskompisar och vi gick gemensamt till skolan där vi bytte om, fick håret fixat och blev sminkade av några som går stylist-linjen. Alla var jättefina när det var dags för fotografering som dels skedde i ett klassrum men gruppbilden togs ute mot vattnet.
Detta följdes av att vi skrev i varandras mössor och lunch med lärarna där det hölls en massa tal om framtiden och det blev en sån där ledsamt glad stämning där det känns som om man ska börja gråta.'
Till sist var det utdelning av betyg och lärarna hade dessutom gjort en film om vår klass, jätteroligt att se. Skoldagen avslutades sedan med utspring där vi togs emot av familj och nära och kära. Detta var lycka och sorg på samma gång. I och med det här viste jag att jag aldrig mer skulle gå i den klassen jag gått i och inte heller träffa de människor jag lärt känna, varje dag som jag gjort tidigare samtidigt som jag var fri, inget mer plugg. Tårarna kom därför utan att jag hade minska chans att stoppa dem.
Vi fortsatte in i skolan och bytte om för att ge oss av till flaket, vilket var skit kul. vi åkte runt i stan io drygt två timmar. Jag var dyngsur, kall och stank öl men glad som aldrig förr. Pappa hämtade mig och Issa utanför skolan och körtde hem oss för en snabbduch innan det var dags för mottagning.
Vi blev drygt 50 personer här hemma och det var så himla kul att så många kunde komma. Vi hade gjort massor med mat men det blev ändå en hel del över som vi fått äta i en hel vecka efter. Jag fick massor av fina pressenter och av min mamma och pappa fick jag en rosa cykel. Den är jätte bra!
När alla gått hem satte jag mig i min säng med datorn i knät och chattade lite med Sara om dagen. När pappa hade kommit in vid halv två satt hopkurad i hörnet av sängen sovandes över datorn. Min dag var lång och jag hade upplevt så mycket att jag inte längre orkade hålla mig vaken. Trots att dagen tagit så på mig kan jag inte föreställa mig att den kunde blivit bättre, jag vill därför passa på att tacka alla som var med och förgyllde den.
Avslutningsvis vill jag tacka min klass för de tre år vi haft tillsammans, det har varit en resa som utkämpats med blod svett och tårar, men va roligt vi har haft på vägen, TACK!
©Sara på alla bilder
Hästskötarexamen
Det fortsatte i högt tempo så det var bara att skaka av sig det som varit. Ridningen gick helt okej och jag red exakt samma hästar som jag gjorde ett år tidigare då jag var där för ridlerdarutbildningens uttagning. det var roligt och det kändes som om det gick riktigt bra. Jag fick dessutom visa den första hästen jag red vid hand och han var väldigt lydig.
Efter detta var det dags för mitt stora orosmoment... longeringen. Det gick inte alls bra och jag var helt säker på att det var kört här. Trots det försökte jag hålla modet uppe och efter lite lunch var det dags för lindning, knoppning, utrustnings prov och foderprov. Detta gick ganska smärtfritt och det kändes som om jag hade koll på det mesta. Dagen var klar redan vid tre tiden trots att vi hunnit med så mycket.
Vi blev inkallade en och en för att prata med examinatorerna och de meddelade då att jag klarat provet med ett litet minus på longeringen. Dock vägdes detta upp av foderprovet som jag fått ett plus på. Lättnaden som spred sig i min kropp vid det här laget var underbar. LYCKA!!!
Bilden är från nätet då jag inte fotade något under dagen.
Home sweet home
Jag och sara har länge haft en plan om att genomföra ett photoshoot på vår äng och tog oss friheten att göra det helgen efter att Fias behandling slutförts. Jag knoppade och lindade henne i stallet innan vi lastade och körde hem henne. Fia stod jättelugnt i transporten precis som vanligt, trots att det var orutinerade jag som satt vid ratten. När vi kom fram lastade vi ur och jag satt upp coh red på vår äng. Fia var väldigt fin och det kändes verkligen som sommar när jag red runt där. efter passet fick hon beta en massa och hon såg riktigt nöjd ut över att få ha fått komma hem till oss.
©Sara
©Sara
©Sara
©Lina
©Sara
©Sara
Skadad Fia
Den tredje maj råkade Fia ut för en olycka. Hon kom in från hagen med ett djupt sticksår, precis vid hasleden. Det såg till en början inte särskillt farligt ut eftersom hon inte var ett dugg allmänpåverkad, men när man tittade närmre insåg man att den låg farligt nära leden. Eftersom det var på kvällen denna observation gjordes kunde vi inte åka in med henne till ATG utan kunde bara åka hem och vänta på att morgondagen skulle komma.
Bilresan till stallet var fruktansvärt jobbig dagen där på, att inte veta hur hon mådde. När vi klev in genom stalldörren såg hon som tur var oförskämt glag och opåverkad ut. Vi lastade och var vid ATG kl 8 för att inte fördröja något. Som tur var kunde en veterinär titta på henne mellan sina telefonsamtal och hon konstaterade att Fia haft änglavakt. Fia var helt ohalt, dock kunde veterinären inte spola leden eftersom den var svullen. i stället tvättade hon såret med koksalt och la om ett "snögg" bandage. Innan vi åkte hem visade de även oss hur man gör när man ger penicillin intravenöst, då Fia skulle gå på en en vecka lång behandling.
Fia skötte sig exemplariskt på besöket och jag är så stolt över hur hon sedan utstod alla sprutstick jag utsatte henne för den kommande vecken. Hon stod blixt stilla och viste precis vad som gällde.
©Mamma - Fia på ATG
I am back
sen sist är det mycket som hänt. Mamma har varit ute på lite fler tävlingar, Fia har varit skadad och jag har hunnit ta upp tråden och komma ut och börja tävla. Jag kommer därför att göra några tidsinställda inlägg under de kommande dagarna där jag berättar om min tid under den sista månaden på gymnasiet.
Tagen från nätet
Bildbomb
Efter att vi hoppat lite, tränade jag på att linda och knoppa då det börjar närma sig uttagningsprov till hästskötarexamen med skolan. Sara fotade massor så här kommer lite fina bilder på min fina, fina, Fia.
©Sara
©Sara
©Sara
©Sara- haha
©Sara
©Sara
Onsdag
Sara var med mig till stallet i Onsdags. Vi hoppade lite, något som Fia tyckte var väldigt roligt. Roligt, då det var första gången som jag hoppade henne innomhus. Lite komiskt då vi haft henne i fyra månader nu. Här kommer det film på det.
Fia min fina vän!
Den senaste veckan har varit fullspäckad och jag har inte gjort annat än hållt igång. Jag har hunnit vara stolt flera gånger över vår Fina häst. Första gången var förra söndagen då mamma och jag tog med oss Fia till Täby Ryttarcenter för att hon skulle rida en pay and jump på 90 cm. Fia hoppade runt banan som om det var bommar på marken, vilket kommer på film snart förhoppningsvis. Vidare var det hoppträning då mamma och Fia skötte sig utmärkt, de kämpade på och fick massor med beröm av Haking.
Jag har dessutom varit väldit stolt över henne då jag ridit själv, de tre senaste dressyrpassen har hon kunnat bära sig i en högre form och med hjälp av mycket halvhalter har hon bjudit riktigt bra. Det är nästan så att jag inte känner igen den hästen vi köpte för snart fyra månader sedan. Hon blir starkare för varje dag som går, vilket också leder till att hon orkar mer.
Idag fick hon en vilodag då vi ska träna för Sara imorgon. Jag tvättade svansen och ryktade henne så att vi ser någorlunda ut. Något som Fia uppskattade väldigt mycket. Även Potter fick följa med till stallet i dag, vilket han tyckte var kul. Han låg och stekte i solen medan jag pysslade med Fia.
©Lina
Uppe i ottan
Idag har jag och Fia varit i full gång redan vid sjutiden i morse. Vi red lite dressyr i ridhuset och jobbade med det som vi gjorde med Sara i onsdags. Passet gick riktigt bra. Halterna och skänkelvikningarna gick nog bäst av allt. Taktskillnaderna måste vi fortsätta jobba med. Fast på slutet var det som om hon kom på vad det var jag menade. Så fort vi gick in i den korta snabba samlingan började det droppa skum ur munnen på henne och när jag la till skänkeln sköt hon på bra framåt. Detta gjorde att hon blev väldigt lyhörd och jag kunde rida för små hjälper. UNDERBART!
©Lina
Den klaraste stjärnan på himlavalvet
När jag var runt tio år gammal köpte min mamma en häst tillsammans med sin kompis Åsa. De hade varit runt och provridit lite hästar och kände att Doris skulle bli den perfekta hästen för vad just dem vill med sin ridning. Doris som var en genomsnäll häst har inte bara varit en fantastisk hobbyhäst för dem utan också en riktig läromästare för oss barn. Hon har lärt mig mycket och jag har fått upplevt många saker för första gången med henne. Min första privatlektion var på henne, jag fick även min första wow-känsla då jag satt på hennes rygg. Hon var också den första hästen jag var hästskötare till.
När jag tänker tillbaka på tiden med Doris mins jag en häst med ett hjärta av guld som strålade av livsglädje. Framförallt då hon fick hoppa. Att se Doris gå en omhoppning är inget man någonsin kan glömma, med de extremt snabba fötterna, ponnysvängarna och den lyckan som speglade sig i hennes ögon när hon vände upp mot ett nytt hinder. Hon var en riktig stjärna som plockad blå-gula-rosetter på nästan var enda tävling, något som jag fått varit med och delat som förste hästskötare.
Doris dagar här på jorden fick ett tragiskt slut. Under hösten blev vi tvugna att ta bort henne efter en olycka i hagen. In i det sista fortsatte hon att visa sin lojalitet mot oss männniskor och kommer för alltid att bli ihågkommen som världens bästa Doris.
Hon lärde oss från grunden
Jag och Doris var troll på en maskeradhoppning
Snällare får man leta efter!
Sommarglädje!
Jag och Doris en vanlig tävlingsdag.
Hon älskade att tävla
En av de första hoppträningarna efter en lång skadeperiod
Glädjen över att få börja tävla igen
Du kommer för alltid finnas i våra hjärtan.
Änglar
Mamma och Doris
Catch up!
I onsdags var det dags för vår första dressyrträning på länge för Sara då hon varit borta på grund av att hon fått en liten son. Han var med och assisterade under hela passet. Han var verkligen liten. För att Sara inte skulle väcka honom med att skrika fick jag rida med hörselsnäcka som de gör på högre niuvåer under framridningen. Lite läskig känsla men väldigt bekvämt. Träningen gick super. Fia var så fin på slutet, det var synd att jag inte hade varken fotograf eller åskådare när hon var så duktig.
Följande dag fick mamma besked om att det fanns ledig plats i en av Hakings grupper (hoppträning). Det blev en lång dagh för min del då jag gick upp vid halv sex och kom hem runt kvart över elva. Dock gjorde det inte mig ett dugg då jag han rida bror och fick följa med på en mycket lyckad träning. Allt funkade liksom, från att lasta till att lasta ur, klä av och på plus att hon hoppade fantastiskt, jag sov gott den natten kan jag meddela.
På fredan var jag på hos Cicci som fylde 17 år, roligt och ett stort grattis till henne!
Lördagen var det full fart, upp tidigt för att hinna mocka och rida bror innan jag först hade min lördagsgrupp för att sedan hasta vidare till Björkby och ha min hoppgrupp. Avslutningsvis åkte jag och red min fina häst. Vi red ut en sväng och hon var verkligen superglad. Vi galopperade massor, hon brallade lite av glädje och när vi hoppade en tio centimeter hög stock studsade hon högt över med öronen spetsade. Hennes glädje gladde även mig.
Söndag var en riktig slappardag men har följts av två dagar med fart. I går longerade jag Fia, men det var som om hon var lite nedstämd efter att det bråkats mycket i hagen under dagen. Hon fick några extra morötter och såg ändå rätt nöjd ut närt jag åkte hem.
Dagen har varit rolig jag har fått longera på praktiken och haftmarkarbete med min tisdagsgrupp. Resten av kvällen ska spenderas i soffan framför House. Lovely!
Tandläkaren
Fia fick som sagt var besök av tandläkaren på måndagskvällen. Faktum var att hon hade blivit väldigt påverkad då hon fick lugnde, något som faktiskt inte förvånar mig ett dugg.
Olof som vår veterinär heter tittade inte bara på tänderna, vi fick även en receptbelagd salva till muggen, så nu ska den för hoppningsvis entligen elemineras helt! Dessutom fick vi en supersalva till Fias broddsparkade ben som ska minska själva svullnaden kring såret. Vi hoppas att det ska bli bra nu med alla små skavanker. Även om de inte är särskillt farliga måste det vara jobbigt för Fia.
Här tittar olof på shettisen Storms tänder.
Longering
Efter en välldigt snabbt överstökad praktikdag som även innehållit ridning, åkte jag upp till stallet och longerade Fia. Till en början var det som att hon glömt bort vad alla kommandon innebar. Efter lite tjat från min sida var det som att det lossnade. Vi kunde sakta av till skritt flera gånger om, dock är det fortfarande lite problem med halterna, men jag tycker ändå att det blir bättre!
Fia lyckades snubbla till i dag. Det såg lite otäckt ut, då hon gasade på i full galopp för att busa lite för att i nästa stund nästan vara nere på knäna innan hon hittade balansen igen.
Efter ansträngningen var det långrykt i spolspiltan. Fia njöt i fulla drag och såg ut som på bilden ungefär, mest hela tiden. Mysig dag med min underbara tjej, men dagen är ännu inte riktigt slut för henne då hon ska få besök av tandläkaren Olof i kväll.
©Sara - Fia njuter av mysstunden.
Underbar dag!
Gick upp tidigt i dag för att hinna rida Fia innan min lektion. Jag var i stallet vid halvsjutiden och fodrade då frukost. Medan Fia åt sin frulle gjorde jag i ordning henne. Dagens outfit var ett rosa schabrak och beiga lindor. Fia var lika glad som i måndags och drev på bra framåt. Förstå vilken glädje det var då jag lyckades rida båda diagonalerna utan att hon bytte. Passet gick helt enkelt super och jag var så glad på min fina tjej.
När jag sedan kom till Rörby vid halv tio var det uteritt som gällde och jag skulle ha underbaraste Herman. Lycka! Dock blev den inte långvarig då det inte dröjde längre än tio minuter innan Terry busade till det. Det blev ett snabbt hästbyte. Herman hade plötsligt en väldigt liten tjej på ryggen och bar runt henne så försiktigt han bara kunde, snacka om världens snällaste! Själv fick jag ta Terrykampen som jag lyckades vinna efter lite om och men. Terry var ändå rätt nöjd med sig själv när han kom tillbaka och jag tror det var bra att jag tog konflikten då han varit lite busig på sistonde.
Vidare åkte jag tillbaka till Fia, där mamma väntade. Vi gjorde i ordning för att lastträna och körde sen igång. Fia skötte sig exemplariskt. Hon tvekade lite först gången men när hon fattade att man fick godis när man gick in klev hon på utan att tveka. Hon var även lugn att lasta ur. Jag är så stolt över vår tjej.
Inte nog med det var det jag som fick köra hem den tomma trailern sen. Jag måste träna lite så att jag ska kunna köra någon häst en gång i framtiden. Det gick utan problem. Lyckan av denna fantastiska dag var optimal då jag klrade av att backa in släpet helt själv. Dessutom har jag fått massa plugg gjort, det går bara och summera det som TOPPEN!
©Sara- Underbara Herman min.
Busiga Terry
©Sara - Duktigaste Fia
Fredag
Jag har velat haft en egen häst enda sedan fem års ålder och nu har jag fått uppleva det i hela tre månader, vilket kan tyckas vara en kort tid men det är ju faktiskt en fjärdedel av ett år.
