De två första veckorna av sommaren spenderade jag tillsammans med en utav mina bästa vänner sysselsatt med att göra det roligaste jag vet från tidig morgon till sen kväll...  hålla RIDLÄGER!

 

Jag och Sara hade planerat väl för oss och efter flera år tillsammans har vi lärt känna varandras yrkesrutiner så pass att vi i bland bara behöver utbyta blickar eller konstigt förkortade ord för att förstå vad den andra tänker. Lite komiskt när jag tänker på hur det måste låta från utsidan, förmodligen helt obegripligt, men det är fantastiskt att vara i ett sånt samspel. Man skulle kunna jämföra det med de gånger då man rider och får en sån där wow-känsla av att kontakten mellan häst och människa funkar så bra.

 

Barnen under de två veckorna skötte sig fantastiskt och jag kan inte sluta farsineras över hur utväcklande det är att umgås med barn och få deras synvinkel på världen. Det är något man aldrig kommer att bli fullärd på, precis som med hästarna. Och det kanske är just därför som det blir så magiskt då man väver ihop dem två tillsammans vilket också gör varje ridlägervecka helt unik.

 

©Sara - En av ridskolans underbaraste hästar, Tink.